-

Här kommer ett litet inlägg från när jag var 6 år gammal! :)

När min pappa omkom i en trafikolycka 1994 så valde min dagsfröken Kerstin att skriva en liten bok om vad jag sa och gjorde under tiden efter olyckan, för att jag skulle kunna läsa det när jag blev äldre!

Här kommer lite texter från boken...

"Kära Jennifer! Den 10 Oktober 1994 gick solen i moln för dig. Ett moln som inte vi kan ta bort, utan en moln som sakta får blåsa bort. Där bakom finns solen och din pappa. Allar saker som du gjort med din pappa skall du göra själv nu och det gör ont"

"Vi gick till Barbros grav och tände ljus, där tyckte du att din pappa skulle ligga, inte på någon plats som såg ut som en gata (gravstenar på rad)"

"Vi har pratat mycket om att gråta, du säger att du gäspar och då blir du våt i ögonen"

"Du hade hört att pappa var bruten, du trodde att han var av på mitten. Han hade brutit nacken"

"Den 9/12 urnsatte DU din pappa, med min och mammas hjälp"

"Jennifer, många saker som händer i ens liv kan man aldrig få svar på det blir bara ett tomt VARFÖR? Under denna tiden som jag fått vara stöd för dig vet jag att du kan och kommer att klara motgångar som du klarade denna. Du är ett ljus för alla i din omgivning"

I denna boken finns det tidningsutklipp såsom dödsannonsen, minnesannonser, artiklar från min teater osv"

När jag läste denna boken så skrattade jag mycket! Jag har mycket för mig när jag var liten! :D

Min älskade Pappa!!

Puss o Kram